”Ofta hörd men sällan sedd”. Är väl en bra sammanfattning när det gäller göken. Nu hade jag sådan tur i söndags att den hade slagit sig ner i dött träd där den satt fullt synlig och hoade för fullt. Om jag haft telet med kunde jag kanske fått till något bra men nu blev mest glädje över att lyckats få till en bild på en gök.
Min fotoaktivit har vart väldigt nära nollstrecket de senaste veckorna på grund av andra måsten. I förmiddags monterade jag mitt Lens baby och gav mig ut på blomjakt i trädgården där jag hittade denna för mig okända blomma, som ännu inte nått sin blomnings tid men ändå stod där och lyste med sin blyga skönhet.
Ett par hägrar som brukar hålla till i några döda träd nere vid Kävlingeån bakom Högs Mölla är väldigt skygga och snabba att ta till flykten när människor kommer för nära. Det går ann så länge man rör på sig men så fort man stannar upp för att försöka få till någon bild så sticker de sin kos. Vilket för min del inte gör så mycket för eftersom jag tycker att deras flykt är så elegant och värd att njuta av.
Åtminstone jag får intrycket av att något stort och hemskt sitter där i strandkanten och låter sina långa fingrar gräva sig ner i det mörka vattnet.
Fast det är kanske för anspråksfullt att kalla den för bro när det bara handlar om en liten spång över en damm ett hundratal meter bakom mitt hus. Så här såg det ut för två dagar sedan och i dag är de flesta träden helt utslagna.
James Johansson 